efter ett par timmar spenderades med min bästis känns saker och ting lättare att bära och jag ler igen. vi såg "the happening" på bio. läskig och skum film men ändå sevärd. när vi sedan kom ut ur biosalongen, var det som om filmen "smittat" ner oss och skumma saker hände runt omkring oss. gatulamporna släcktes allt eftersom vi rullade ner för vägen med bilen, vi hörde ljud och såg ljuset.

vi följde ljuset och hamnade först på tylösand, där fick vi se helt otroliga blixtrar. dygnsura och kalla begav vi oss mot frösakull strand istället där vi slog oss ner, med filtar omkring oss, och regnet fortsatte att störta ner från himlen. blixtrarna vi såg här var också helt grymma, men tack vare kalla vindar vek vi oss undan. men inte var vi klara med vårt äventyr än inte, vi körde bilen ner på stranden. ja, ner på stranden. satt i bilen, hörde regnet snattra mot rutorna och såg blixtrarna framför oss. jag citerar linn: "det är fan bara vi som gör sånt här, och det är det som gör oss så jävla bäst"